Till dig

Jag vaknade tidigt idag,
Med ett leende på mina läppar.
Omedelbart vaknade fjärilarna i magen,
Pirret och förväntan.
För jag vet,
Imorgon kommer du hem!

Dagarna har trevat sig fram,
Längtan och saknad har präglat mina kvällar
Och drömmarna avlöst varandra under natten!

En lång nervös väntan,
På att du ska komma hem igen!

Jag har reflekterat över vad mitt hjärta säger,
Har tänkt på hur det viskar ditt namn i varje slag.
Hur mina tankar är så präglade av dig.
Jag vet nu,
 Att det är du och jag!

Att jag är totalt, djupt och intensivt förälskad i dig!
Att framtiden utan dig är totalt otänkbar!
Att våra liv är sammanflätade till ett,
Och att jag älskar dig djupt!

En dålig dag

Dagen idag har varit trevande,
Tung och full av tankar.
Dagen idag har inte varit min.

Tankar om ensamhet,
Isolering och ifrågasättande har präglat dagen.
Jag känner mig ensam, lämnad, sårad.
Troligen sviter efter pappas död.
Först nu sörjer jag, och tårarna som varit frånvarande,
Kan nu istället inte sluta rinna.

Jag känner mig lämnad och bortglömd av min älskade sambo,
Jag vet att han troligen gör så gott han kan.
Men kan inte hjälpa att känna mig bortglömd och bortvald.
Jag vet att han jobbar, mycket.
Men besvikelsen, längtan och behovet av att ha honom nära är så stort.
När jag åter igen hör om ändrade planer, helgarbete och övertid,
Stinger det som knivar i hjärtat.
Kan inte hjälpa, men ser hur andra familjer har det.
Känner en viss avund,
Längtan och skam över att jag önskar att min verklighet var den samma.

Jag vet att det mesta bottnar i sorgen efter pappa,
Och tröttheten efter att vårdat sjukt barn och således fått vara hemma ensam med dem båda.
Men i mitt hjärta brinner en önskan om avlastning,
En längtan efter dig, din famn.
Få känna dina armar runt mig,
Få känna din kärlek.

Snurriga tankar

Tomt och ensamt.

Finns du kvar?

Du är avlägsen,

Distanserad

Och borta.

Jag är kvar,

Ömmande,

Längtande,

Och ovetande.

Var är du?

Dagarna är långa,

Ensamma och tomma.

Kvällarna är fyllda av tankar,

Du sover rofyllt,

Jag gråter stilla.

Bygger nya murar,

Isolerar och önskar.

Älska mig, som jag älskar dig! 

Låt mig få gråta

Jag är inte längre den jag en gång var,
Jag är instängd,
Isolerad,
Begränsad
Och sorgsen.

Jag stänger ute dem som betyder mest,
Och släpper inte in.
Sluten!
Kan inte längre prata,
Kan inte skratta.
Känsla av meningslöshet,
Då inget som sägs kan göra skillnad.

Jag trivs inte med den jag blivit,
Trivs inte i mig själv.

Jag sörjer,
Gråter nätterna igenom
Och försöker vara stark på dagen.
Jag har tidigare inte vågat sörja,
Klyschorna ekar,
"Tiden läker alla sår"
"Du måste vara stark för barnen"

Men innerst inne finns ingen styrka kvar.

Sex rosenbuketter på sex veckor.

Jag vill börja med att tacka Dig!
Dig som anonymt besmyckat min fars grav med färska rosor varje vecka.
Jag vill tacka för Din tid och Ditt engagemang.
Jag vill tacka Dig för vackra rosor.
Men jag undrar vem är DU?

Under sex veckors tid,
har vi i familjen funnit sex olika buketter rosor.
Första gången jag såg dem var 23/5.
Dem stod då i en vacker vas i mitten av graven.
En fin bukett av röda rosor.
Jag undrade vem givaren var,
Vem som varit där och lagt blommor.
Ingen visste att min Far var begraven där,
ingen sten prydde hans grav.

Några dagar senare återkom jag till graven,
den 3/6 för att vattna.
och fann då en vacker anonym bukett av orange/röda rosor.
Förundran över vem givaren var växte.

Ytterligare några  dagar senare, den 7/6
var jag där. Då för att finna en stor bukett med blandade färger på rosorna.
Fortfarande anonymt.

Den 9/6 var jag och min Mor vid graven för att placera ut den tillfälliga gravstenen.
Till vår förvåning stod det en bukett med röda färska rosor i sin vas.
Vi placerade ut stenen på väl vald plats,
och frågade oss stilla.
Kommer vasen med rosorna förflyttas till pappas sten nu?

Den 16/6 får jag ett telefonsamtal av min mor,
vasen är förflyttad, nu till min pappas sten.
En ny bukett med ljusa rosa vita rosor stod i vasen.
Givaren förblir anonym.
I samband med detta la min  Mor ut en lapp.
"tack för alla vackra blommor. Men vem är givaren?"

Idag, 23/6, var jag vid graven igen.
Då för att finna en helt färsk bukett med röda rosor och vit brudslöja.
I buketten var ett hjärta ner stoppat med texten "Saknar Dig"
Blommorna förblir anonyma,
Jag undrar strakt,
Vem är DU som pryder min fars grav med färska rosor varje vecka?
Vem var min Far till Dig?

Jag ber Dig,
låt oss få veta vem Du är,
vem min Far var för Dig!

Tankar från sängkanten.

Till ljudet av dina andetag,
Varvar mitt sinne ner.
Stressen minskar
Och smärtan i bröstet löses upp och försvinner.
Kvar finns bara lugn.

Av värmen från din famn,
Låter jag mitt hjärta få fyllas av känslor.
Av tryggheten i din närhet
Vågar jag öppna mig!

I blickfånget av dina ögon,
Blir jag sakta till mig igen.
Osäkerheten och rotlösheten försvinner.
I ljuset av din kärlek,
Blommar jag ut.

Det sägs att...

Äkta kärlek inte känns som en kamp,
Utan bara flyter på.
Det sägs att den rätte ska utmärka sig när man stöter på den.

Det sägs att man aldrig behöver tvivla på riktig kärlek,
Att känslorna lyser i ögonen och känns långt in i hjärtat.

Jag undrar stilla,
Vem har myntat begreppen?

Jag ser ingen kärlek som lyser i ögonen,
Jag märker inte att jag funnit rätt, att jag är rätt.
Jag undrar om du känner som jag,
Om du ser på mig med stolthet och lycka.
Att du längtar hem på samma sätt som jag.

Jag undrar,
Om du älskar på samma sätt som jag!

Oändligt saknad

Det är texten som ska pryda din sten.
En rödfärgad sten, ett namn och en gravyr av en blomma,
det är allt som kommer att finnas kvar.
Allt av dig som barnbarnen kommer att hälsa på.

Slut är det med kramar och närhet.
Kvar finns minnena, sorgen, tomheten och längtan.
Jag saknar dig oändligt!
Önskar så att tiden med dig inte var så kort.

Dagarna går sakta framåt, minnena av dig gör sig påminda.
Jag skulle ge allt, för enbart en sista dag med dig!

Få chansen att säga allt jag inte vågade säga på din dödsbädd,
få chansen att njuta av min pappa en sista gång.
få lov att upptäcka våren och sommaren en sista gång igen.

Jag vet att sommaren inte är den samma utan dig,
vardagen är inte den samma,
inget är längre sig likt!

If tomorrow starts without me

Älskade pappa,

Jag saknar dig!

Dagarna går, och blir till veckor.. Månader!

Sorgen blir bara tyngre!

Jag hittade en dikt idag, 

Som berättar allt jag önskade höra!

En text jag bär med mig i hjärtat och

Tänker att orden skulle kunnat vara dina!

Vila i Frid,

Älskade pappa!

If tomorrow starts without me, and I'm not there to see,

If the sun should rise and find your eyes

all filled with tears for me;

I wish so much you wouldn't cry the way you did today,

While thinking of the many things,

We didn't get to say.

I know how much you love me, as much as I love you,

And each time that you think of me,

I know you'll miss me too;

But when tomorrow starts without me, please try to understand,

that an angel came and called my name,

And took me by the hand,

And said my place was ready, in heaven far above,

And that I'd have to leave behind

all those I dearly love.

Then as I turned to walk away, a tear fell from my eye,

For all my life, I'd always thought,

I didn't want to die.

I had so much to live for, so much left yet to do,

it seemed almost impossible,

that I was leaving you.

I thought of all the yesterdays, the good ones and the bad,

I thought of all that we shared,

And all the fun we had.

So when tomorrow starts without me, don't think we're far apart,

For every time you think of me,

I'm right there, in your heart.

Jag saknar Dig

tomhet och tystnad.
Jag saknar Dig.
Saknar att kunna höra din röst.
Saknar din trygga famn.

Jag vill vrida tillbaka tiden,
få chansen tillbaka att göra allt vi inte hann med.
Få berätta för dig,
hur tacksam jag är för allt du gjort för mig.

Jag önskar att du vet,
allt jag inte sa till dig.
att du minns allt vi brukade göra.
Jag hoppas du för alltid finns med oss
i hjärtat.

Jag sörjer min Hjälte,
och minns din sista timme på jorden.
Jag minns friden i ditt ansikte,
när himmelen öppnade sin dörr.
Jag minns lugnet, färgen och lyckan
som strålade ut från dina ögon.
Jag vet att du har det bra,
Men du fattas mig mycket!

Älskade vackra, Vila I Frid!

Min Far - Min hjälte

När jag var liten,
och min vardag en mardröm.
var det Du som alltid var hjälten i historian.
Du var den som skulle rädda mig från monstren,
vara den som väckte mig från mardrömmen.

När dagarna var mörka,
och nätterna sömnlösa,
var det tanken på Dig som fick mig trygg.
Du var alltid hjälten,
den goda,
den trygga.

När dagen äntligen kom
då Du räddade mig,
Du kämpade för mig,
och jag fick äntligen möta min hjälte.

Du kom,
i långrock och snelugg.
Du kom,
med öppna armar och lovord.
 För första gången fick jag ett ställe att kalla hemma.

Åren gick och jag blev stor.
Bilden av Dig som min hjälte suddades ut
av tonårstrots och rädslor.
Men Du fortsatte kämpa för mig,
Du åkte land och rike runt,
Du låg vaken under mörka nätter.
Du slutade aldrig finnas.

Tonårstrotset byttes ut till vuxenliv,

och Du mottog mig åter med öppen famn.
sakta byggdes bilden upp igen,
Du var åter min hjälte.

Du blev morfar.
och barnbarnens hjälte.

Tiden gick,
jag blev äldre,
och Du blev sjuk.
min hjälte förlorade sina krafter.
och jag står rädd kvar.

Min Far, kommer alltid vara Min hjälte!

mitt 2012

så här några dagar efter att det nya året har startat brukar jag göra ett försök till att summera det året som gått.

Mitt 2012 har varit i det stora hela ett toppen bra år.
Jag fick en sambo, en kille jag älskar högt och innerligt.
tillsammans erövrade vi världen, tog dagen som den kom och vaknade med ett leende.
dock flyttade sambon ut i slutet av året, men är kvar i mitt liv som min pojkvän.

Året bjöd på mängder av skratt, vänner och nya relationer.
kollegor på jobbet, blev till vänner, och livet rullade på rätt bra.

Dock präglades även mitt år av sorg.
En nära familjemedlem fick diagnosen canser,
och har kämpat mot sjukdomen hela året.
en berg och dal bana av mediciner och mående.
Men det sista som lämnar kroppen är hoppet.
Vi lever fortfarande på hoppet.

Det finns nog inte så mycket att summera från året,
mer än att det är ett år fullt av minnen!

Det jag tar med mig mig in i det nya året,
är känslan av att inte vara ensam,
vara älskad och omtyckt.
Jag lämnar all gammal sorg i det gamla året,
och möter det nya med en förväntan och spänning!

Jag vet att 2013 kommer att bidra med minst lika mycket glädje, skratt och vänner
som det forna året har gjort!
Tack till alla fantastiska vänner som gjorde mitt år minnes värt.
Tack till familjen som alltid finns för mig
och tack till min älskade pojkvän, att du stod ut med mig ett år till =)

Now, Let´s start this new Crazy, Rocking, Awesome YEAR!!!