Ett krigsdrabbat hjärta

Bland bomber och skarpladdade vapen, skall en älskad vandra.
Bortom räckhåll från min trygghet och min famn.
En främmande tid, fjärran från idag.
Du skall vandra i ett blödande land, ett halt och skadat landskap.
Älskade, måtte min kärlek vandra där bredvid dig!

Dina löften och ord, klingar i mitt huvud.
En tyst bön om framtiden ekar inom mig.
Oron gnager, och rädslan darrar på mitt ögonlock.
Vad händer om du inte kommer tillbaka?

Älskade, kommer du minnas mig?
Jag avskyr rollen jag tilldelas,
att jag tvingas våndas och längta efter din famn!
Att du, en soldat skall strida i Svea rikes namn,
dit du skall fara når inte mitt hjärta.

Dock lovar jag dig, soldat,
ett ljus skall brinna i din ära,
min aftonbön skall präglas utav dig.
Och jag skall vänta på din återkomst!

Men lova mig, att du en dag är tillbaka i min famn.
Att du kommer hem, trygg och oskadd.
Att vi kan tillsammans bygga på den framtid som är vår.

Låt mig slippa vandra utan dig,
vilsen av vad som kunde blivit vårt.
Låt mig återigen få somna tryggt på din arm.
Låt denna saga få ett lyckligt slut!