Orkar inte kämpa mera!

Ett år av kamp, mött var dag som en börda.
Slått mig blodig och kämpat till fingrarna nötts.
Stängt inne sorgen, mig själv och min dröm.
levt för kampen och dagen.

Avgrunden störtar emot mig,
faller tungt som en sten.
När slutar jag att falla?

Ensam mor, arbetslös och fattig,
kampen mot räkningar och måsten.
när är det min tur att skina?

Kännslor av svek, misslyckande och skam,
med svansen mellan benen, nerböjt huvud och fallande tårar.
Jag ber dig, Hjälp mig!!!?
Min styrka är slut, jag orkar inte kämpa längre....

Jungfruhetens Hora!

Säg mig främling,
vad står dina blickar för?

Är de föraktfulla eller avgudande ögon som beskådar mig?
Dina blickar värmer likt vårsolen, och mina ögon dras till dina.
Som om våra hjärtan talar till varandra.
En glödande och brinnande längtan har vaknat.

En längtan som håller mig vaken om natten,
sömnlösa nätter fulla av beundran och skam.
beundran av din skönhet, ditt fagra väsen och din respekt.
Men skammen flåsar bakom mig.
Likt en naiv tonåring, en förälskelse så oskyldig, men dock skamfull!
Ditt hjärta tillhör en annan kvinna.
Men dock så längtar jag efter din famn!

Främling, säg mig, är dina blickar enbart fantasi,
eller beundrar du mig med på avstånd?
Enbart ödet bär med sig svaret,
och framtiden kommer att bevisa det!
Fram tills dess kommer mina drömmar fyllas utav dig,
min famn kommer att längta efter din!

Främling, lyssna till min bekännelse,
mitt hjärta tillhör dig,
mina tankar och min fantasi.
Bekänn för mig ditt hjärtas hemlighet,
förklara dina blickar så jag slipper tvivla!

Räds mig inte!

Kom, ta min hand så ska jag visa dig,
jag ska leda dig till den plats och det liv jag känner till.
Jag ska öppna dina ögon,
och låta dig se allt som jag har sett.
Blunda inte utan vandra brevid mig med öppna ögon.
Lev vid min sida när vandringen är slut.
Vandringen är lång och skrämmande,
hotande minnen och tankar kommer att visas längst med den.
Men bli då inte rädd, utan gläds med mig att jag är fri nu.

Frukta inte begäret som vandrar strax bakom oss,
utan vandra med mig med huvudet högt.
Låt din hand få vila i min utan att du tar den tillbaka när synerna blir för starka.
Se in i mina ögon och läs ur min själ,
men fly inte från mig när du vet min hemlighet.
Var med mig i mina drömmar, för att lugna mig när jag blir rädd.
Håll om mig hårt när vägen blir för lång och smärtan av synerna blir för stor.

Räds inte för det jag visar upp,
gråt inte mina förtryckta tårar,
använd inte mitt instängda hat utan
gläds med mig när vinden vänder.
Lev med mig när vandringen är slut.

Kom, ta min hand så ska jag leda dig,
jag ska föra dig bort från mina minnen






"Cause this is my life, my friend
And this is my time to stand
And i can´t be, no one else
I don´t wanna run
I don´t wanna fight
I don´t wanna hide
I just wanna stay free
To be me"
-Anna Bergendahl-

Det gör ont då knoppar brister!

Det vita landet byter skepnad till en lummig och grön skrud.
Knoppar brister, hjärtan spricker.
Men mitt hjärta klappar, bulltar och lever.

Längtan efter dig som ska ta det är stor.
Jag vet att du finns där.
Du är önskad sedan barnsben,
vi möts var natt i mina drömmar.
Var dag i min fantasi.

Bli min, älakade.
Visa ditt fagra ansikte.
Ty jag väntar med en öppen famn och längtande hjärta!

Dina lena ögon som begrundar mig,
ditt ansikte format av gudarna
mjuka händer som smeker min kind.
Min del av snäckan, den andra delen av mig!