En dålig dag

Dagen idag har varit trevande,
Tung och full av tankar.
Dagen idag har inte varit min.

Tankar om ensamhet,
Isolering och ifrågasättande har präglat dagen.
Jag känner mig ensam, lämnad, sårad.
Troligen sviter efter pappas död.
Först nu sörjer jag, och tårarna som varit frånvarande,
Kan nu istället inte sluta rinna.

Jag känner mig lämnad och bortglömd av min älskade sambo,
Jag vet att han troligen gör så gott han kan.
Men kan inte hjälpa att känna mig bortglömd och bortvald.
Jag vet att han jobbar, mycket.
Men besvikelsen, längtan och behovet av att ha honom nära är så stort.
När jag åter igen hör om ändrade planer, helgarbete och övertid,
Stinger det som knivar i hjärtat.
Kan inte hjälpa, men ser hur andra familjer har det.
Känner en viss avund,
Längtan och skam över att jag önskar att min verklighet var den samma.

Jag vet att det mesta bottnar i sorgen efter pappa,
Och tröttheten efter att vårdat sjukt barn och således fått vara hemma ensam med dem båda.
Men i mitt hjärta brinner en önskan om avlastning,
En längtan efter dig, din famn.
Få känna dina armar runt mig,
Få känna din kärlek.

Snurriga tankar

Tomt och ensamt.

Finns du kvar?

Du är avlägsen,

Distanserad

Och borta.

Jag är kvar,

Ömmande,

Längtande,

Och ovetande.

Var är du?

Dagarna är långa,

Ensamma och tomma.

Kvällarna är fyllda av tankar,

Du sover rofyllt,

Jag gråter stilla.

Bygger nya murar,

Isolerar och önskar.

Älska mig, som jag älskar dig! 

Låt mig få gråta

Jag är inte längre den jag en gång var,
Jag är instängd,
Isolerad,
Begränsad
Och sorgsen.

Jag stänger ute dem som betyder mest,
Och släpper inte in.
Sluten!
Kan inte längre prata,
Kan inte skratta.
Känsla av meningslöshet,
Då inget som sägs kan göra skillnad.

Jag trivs inte med den jag blivit,
Trivs inte i mig själv.

Jag sörjer,
Gråter nätterna igenom
Och försöker vara stark på dagen.
Jag har tidigare inte vågat sörja,
Klyschorna ekar,
"Tiden läker alla sår"
"Du måste vara stark för barnen"

Men innerst inne finns ingen styrka kvar.