och min vardag en mardröm.
var det Du som alltid var hjälten i historian.
Du var den som skulle rädda mig från monstren,
vara den som väckte mig från mardrömmen.
När dagarna var mörka,
och nätterna sömnlösa,
var det tanken på Dig som fick mig trygg.
Du var alltid hjälten,
den goda,
den trygga.
När dagen äntligen kom
då Du räddade mig,
Du kämpade för mig,
och jag fick äntligen möta min hjälte.
Du kom,
i långrock och snelugg.
Du kom,
med öppna armar och lovord.
För första gången fick jag ett ställe att kalla hemma.
Åren gick och jag blev stor.
Bilden av Dig som min hjälte suddades ut
av tonårstrots och rädslor.
Men Du fortsatte kämpa för mig,
Du åkte land och rike runt,
Du låg vaken under mörka nätter.
Du slutade aldrig finnas.
Tonårstrotset byttes ut till vuxenliv,
och Du mottog mig åter med öppen famn.
sakta byggdes bilden upp igen,
Du var åter min hjälte.
Du blev morfar.
och barnbarnens hjälte.
Tiden gick,
jag blev äldre,
och Du blev sjuk.
min hjälte förlorade sina krafter.
och jag står rädd kvar.
Min Far, kommer alltid vara Min hjälte!