När lyckan plötsligt vänder....

Har haft glada dagar,
Ljusa dagar utan regn moln.
Har haft skratt, lugn och kärlek!

Borta var problemen, ångesten å lidandet....
Men den Björn som sov är vaken!

Mottog ett avgörande beslut idag.
Men hur skall jag kunna berätta?
Jag kämpar för att hålla näsan över vattenytan,
Slåss för att inte dränkas!
jag somnar utmattad av ångest å panik!
Jag slutar periodvis att andas!

Jag kämpar med skulder,
kommer ikapp med gamla räkningar!
Allt var frid och fröjd, jag såg slutet av problemen!
Men som en oanad överraskning kom käft smällen,
Den knockade mig totalt och lämnade mig skadad på marken!
Blödandes, gråtandes och tyst skrikandes av paniken....

Framtiden blev plötsligt suddig, som en grådassig höst morgon!
Ruggigt kall med isande vindar!
Jag ser inte klart,
Tänker onda tankar och brottas med mina egna spöken!
Varför kan jag för en gångs skull inte få vara lycklig?!?

Tre små ord...

Att tre små ord kan vara så stora.
Så skrämmande, lockande och underbara.
Att längtan efter att få säga dem,
så smaka på orden...
att trevande få visa i ditt öra...
Lämna mig inte!

Att en mening kan vara så stor.
Så betydande, avgörande och utlämnande.
Att jag länge haft orden på min tunga.
men saknar modet
att se dig i ögonen och säga
Jag älskar dig!

när vi två blev en

Orden saknas för alla önskningar.
De tvekar att komma, men är så ärliga.

åren har gått, och tiden har fört oss tillsammans.
Hemligheterna som vilat, djupt inom mig.
Är nu väldigt synliga.

Att jag i hemlighet beundrat och efterlängtat.
Just det som du erbjuder.
Att jag under dessa år, enbart funnit substitut till dig.

Men nu,
funnit lugnet i din famn.
Dina andetag i symbios med mina.
Att tryggt få vila i din kärlek
och få andas genom våran framtid.

Viljan är så stark,
så även känslorna.

För första gången på mycket länge,
kan jag sluta jaga.

Lämna rollen, och släppa fasaden.
aldrig mer kommer jag behöva jaga,
det som redan vilar vid min sida.

Jag chansade, och jag vann!

Nattsudd...

Mörkt och kallt!
Skrämmande tyst och högljudda tankar!
Hjärtat klappar sin stilla takt,
Och paniken bultar innanför bröstet!

Monster från historia. Flåsar i nacken,
Håller mig vaken om natten och illamåendes om dagen!
Äcklad av minnen och sargad av begravda svek!

Om jag stänger mina ögon, endast för en sekund..
Låter livet mig få vila?

Åren passerar, tiden borde ha läkt..
det du hade sönder...
Men såren smärtar, kroppen är sargad, sönder och urfuktion!

Jag är för alltid sönder efter dig!

När är det min tur ....

"i´m also just a girl,standing in front of a boy,.asking him to love her"

Med hjärtat i min hand, och redo till att mötas.
väntar jag på dig.
Men väntan är lång, osäker och skrämmande.

Vissa dagar råder tvivlet, andra dagar segrar kärleken.
utan dig vid min sida är det tomt, tyst och lidande.
Sömnen tvekar att komma, morgonen likaså.
Men i din famn är jag lugn, trygg och finner harmoni.

Jag ber dig, lämna mig inte.

Bär rädsla om obesvarade känslor,
rädsla för utnyttjande och svek.
Ett sargat hjärta som just öppnat sig,
men som bär med sig minnen av smärtan.

En stilla undran om när historian skall sluta upprepas.
När lyckan segrar och rädslan försvinner.

När är det min tur att skimra?

jag såg en stjärna falla...

... och önskade från djupet av mitt hjärta att få se ljuset i tunneln.
Jag är fast i ett ekorrhjul av förödande val.
Fast i drömmar och fantasi.

Jag åtrår, hett och lidande.
Är förälskad till den grad att jag förlorar all sans.
Kan inte andas om du inte är vid min sida.
Men vågar inte ta djupa andetag i din närhet.

För var tanke jag skänker dig, var blick, smekning och känsla jag ger dig,
sårar jag någon annan.
Vems lycka skall offras?

Jag vågar inte visa, vad mitt hjärta känner.
Är begränsad och tillbakahållen av vår historia.
Jag ber dig, släpp mig fri!!
Låt mig leva livet, låt mig få gå vidare!

Jag orkar inte bära ditt ok, jag kan inte låta dig leva genom mig.
Jag kräver, sluta älska mig!

konsten att vara förälskad..

Den där underbara, skrämmande och fantastiska osäkerheten som roder när en förälskelse blommar ut, vem besitter konsten att hantera den?
Att ena dagen vara helt tillfreds i känslan av att sakna,
medan den andra dagen medför oro, osäkerhet och näst intill panik.

jag står med hjärtat i min hand, redo för att lämna det.
Du önskar att ta det lugnt.
Lugnet är inte min vän, jag har en förmåga att stressa, vilja se framtiden redan nu och inte vänta och se vad som händer.
Jag vet att jag kommer vänta, men är orolig för att du inte hinner i kapp mig.

Jag är den jag är, med tankar, önskningar och framtidsmål.
Jag är hungrande och längtande, efter kärlek och ett liv tillsammans med dig.

Ibland kan jag se, i dina ögon, att du tänker som jag.
Att även du planerar för oss i framtiden,
Men varför kan jag inte finna lugnet i att det som händer händer... tids nog?

Jag vet att i din famn är jag trygg, hos dig kan jag få ro.
Men när du inte är vid min sida, fattas du mig.
Min kropp skriker efter din och mitt hjärta ekar utan dig!

Dina ögon får mig förblindad, och dina kyssar får mig att tappa tid och rum.
Jag är kär, förälskad och totalt "stuck on you"!

Så, älskade, jag står med hjärtat i min hand, är du redo att mottaga det?

Elaka häxor och bittra kärringar!

Jag är grandskad av kritiska och nyfikna ögon!
Sura kärringar och elaka häxor,
läser mina ord med tvivlar på sanningen!

Jag kan säga er som så,
jag är sanningen, rakryggad och ärlig!
Vet ni ens vad det innebär,
förstår ni de orden?
Eller sitter silverskeden för långt ner i er hals?!

Jag låter inte er bryta mig,
jag är starkare än så!
Jag fnyser åt önödiga kommentarer och
tafatta försök till att fiska efter mera information!

Är ert liv så enormt tråkigt,
Är ni så missnöjda med er själva,
att ni måste klanka ner på andra?

Vuxna personer blir till elaka häxor och bittra kärringar!
Men jag kommer alltid vara rakryggad och öppen!
Varför hugga i ryggen, när ni kan spotta i mitt ansikte?!

på något sätt, är du ändå min.

jag saknar rättigheterna till mitt hjärtas hemligheter.
Att jag i smyg åtrår dig,
att jag är tok förälskad och förblindad av dig!

att mitt hjärta klappat ditt namn under så lång tid nu,
vet bara jag om!

Att jag står på standby, för din närhet.
När du kallar, kommer jag!

Du är för alltid i mitt hjärta!
Alltid den måttstock jag mäter andra med.
Du är originalet jag inte kan få!

Du är någon annans, inte ens min ibland.
Men du är mitt hjärtas slag,
mina andetag och längtan!

Jag ser i dina ögon,
att du ibland önskar.
Att verkligheten vore en annan.

Du har tagit mig i din famn,
kysst mig ömt och smekt min kind.
Dina ögon har talat till mitt hjärta.
och dina händer har smekt min kropp.

då murarna faller...

jag tänker inte längte låtsas.
som om jag är oberörd.
kommer låta murarna falla och blotta det innre.

Jag har inte längre orken till att stå emot.
Inte viljan till att fortsätta kämpa.

Jag stirrar in i ett tomt mörker,
vart är ljuset när jag som mest behöver det?

Nej jag kommer inte spela spelet.
kommer vägra följa reglerna,
vill inte längre vara en bricka på spelplanen.

Då murarna faller,
roller krakeleras och försvinner.
När de vakna nätterna blir till veckor,
sömnbristen så total.
Vem är där och väcker mig?

årsdag....

då var det dags igen, den årliga fröjden av att ha klarat ytterligare ett år.
Folk hurrar, dunkar i ryggen och tycker att jag är så förjäkla duktig.
Men inom mig skriker oron, suget och lusten till att ta igen.
Tankarna på hur lång tid jag har kämpat, stretat emot och klättrat upp från ingenting till det jag är idag, dem är många... blandade och skrämmande.

jag ligger sömnlös om nätterna, då minnet av mina sista natt plågar och hemsöker mig.
Minnet som är styckat, uppdelat och sönder av minnesluckor och gråzoner.
Det minnet som visar, vem jag en gång var.

Jag vaknade den morgonen, utan att veta hur jag kom hem.
Har ont i hela kroppen, och minns inte var ifrån allt blod kom.
Jag var 17 år, misshandlad och ensam.
Uppgiven och trött på situationen greppar jag tag i vad jag kan finna.
Och skapar djupa sår i min kropp.
tar nävar av överblivna tabletter och sväljer ner med en stor klunk avslagen grogg.
Ögonen sluter sig, långsamt, sakta försvinner jag bort!

Vaknar till av örfilar, av fingrar i halsen och hårda tag om mina armar.
hjärtstillestånd, överdos, stygn och livlöshet.
jag dåsar av och till, klarnar till när larmen tjuter.
visitationen startar och kläderna slits av.
6 månader bakom lås och bom.
Bevisningen var stark, sas det.
Jag minns inte något, jag minns bara dina slag, sparkar och droger.

Den morgonen lades ett löfte, Aldrig mera!
11 maj 2011, 3643 dagar senare, är löftet fortfarande inte brutet.

För jag är trött....

jag är trött på att bli utnyttjad,
förd bakom ljuset och lurad!
Trött på meningslösa vackra ord
och förförande fraser!

Jag är förbannad att jag låter mig luras,
förbannad att mitt hjärta är stort
och jag liten och naiv!

Jag är ledsen för att jag åter igen är sårad.
Ledsen över hoppet som dog,
framtiden som löstes upp och
ledsen över vad dina ögon gjorde mot mig!

Jag skriker för att slippa gråta,
gråta för att slippa känna
och längtar fortfarande efter dig!

the joke is on me.... as always.

en romans, blommande och het.
blossade mina kinder,
och planterade glitter i mina ögon.
mitt hjärta slog djupa slag,
och andan tvekade ständigt att komma.

En del av mig visste,
att du och jag inte delade lika.
En del av mitt hjärta tvekade,
bromsade och undrade.

Den delen lyssnade jag inte på!

Jag föll hänsynslöst för dig.
Attraherad till förbannelse,
förälskad till den grad att det bubblar ut ur mina öron.
Men du är enbart tyst.

vissa hävdar att det glimmar i dina ögon,
vissa säger att det är ömsesidigt.
men du säger inget!

tystnaden har aldrig varit min vän,
så inte heller ovisshet och väntan.
jag ber dig, tala till mig.
Låt mig slippa undra, vänta och längta!

so many words...

jag vill skrika ut,
alla mina hemligheter.
vill viska i ditt öra,
vem du är för mig.

Jag vill smeka din hud
och kalla den för min.
vill hålla din hand,
för att inte släppa taget.

Du är något,
mitt hjärta längtat efter.
något som får mitt hjärta
att slå extra djupa slag.

Du har det extra,
som fångar mitt intresse.
Jag vill vara din,
få kalla dig min
mitt i veckan.
på morgonen och i sängkammaren.

Jag vill se dig,
i dygnets alla timmar.
vara dig nära... from this moment on.

När du inte ser mig....

kan du då ha hittat någon annan?

Jag begär, lustar och längtar efter dig.
Dina ögon som ser djupet inom mig.
Dina händer mot min bastuvarma hud,
och dina läppar emot min hals.

Vad håller dig borta från min famn,
vem står i vägen för vår närhet?
Du är tyst, skrämmande tyst.
Osäkerheten flåsar mig i nacken.
Definiera eller inte.
Vad önskar du, vad vill du?

Jag räcker ut min hand,
darrande och osäker,
satsar på livets rouletthjul,
kommer jag att vinna....
eller förlorar jag allt?

Jag kommer inte jaga,
jag släpper in dig i hjärtat,
men fri från min famn.
Jag kommer alltid att längta,
efter din famn igen.

Jag står framför dig,
redo att mötas.
En utsträckt hand och ett öppet hjärta.
Tar du emot det jag erbjuder?

Aldrig mera ensam...

orden har tvekat att komma,
mina ögon har valt att inte se.
Se varken dig, mig eller sjukdomen.

Men igår öppnades mina ögon.
Provsvaren kom med en glädjande nyhet.
Jag är frisk, inga elaka tumörer som växer inuti mig.

Jag såg, för första gången i år,
livet för vad det är.
jag granskade och såg,
jag är inte ensam!

Jag vaknade upp,
runt goda vänner,
blir så varm av deras kärlek.

Jag ser dig,
som från intet dök in i mitt hjärta.
Jag beskådar dig,
beundrar dig
och längtar efter dig.

Jag har trillat dig,
fallit och slagit mig.
Jag är blottad, sårbar och lycklig.

Jag vet, att jag kommer aldrig mera vara ensam!

Du tog mitt hjärta, men hennes liv.

jag kan känna dina händer runt hennes hals,
lika verkligt som om de vore runt min egna.
Jag hör din röst och dina ord eka inom mig,
de ord och ljud som blev hennes sista.

Jag minns ögonen,
de djupa, mörka och mystiska,
de ögonen som jag beundrade och fasade.
De ögonen som såg hennes liv försvinna!

Jag sörjer henne, tänker på henne,
som om det är en syster jag förlorat.
Vi är bundna tillsammans,
som om våra själar någonstans möttes!

Jag tänder ett ljus för henne,
skänker henne mina böner.
Jag drömmer om henne var natt,
och vaknar kallsvettig av minnet utav dig.

Vackraste Johanna, Vila i Frid!

"You're in the arms of an Angel; may you find some comfort here "
Sarah McLachlan- Arms Of An Angel.

hoppet är det sissta som lämnar mig

återigen är jag inne i din bubbla av vackra löften och värmande ord.
Varför kan jag aldrig lära mig?

För var gång som du lovar, hoppas jag att just denna gången skall du uppfylla ditt löfte.
Men var gång blir jag besviken!
Jag vill så kunna lite på vad du säger,
vill kunna veta att det du lovar kommer inträffa.

Jag önskar av hela mitt hjärta att dina ord
inte bara sägs för att hålla mig kvar.

Men jag vet, att var gåva,
vart löfte och var ord.
Är som en snara för mig.
Du får mig att stanna kvar,
att förbise dina misstag.
Får mig till att längta tillbaka.

Men jag är trött på att hoppas på det som aldrig händer.
slutkörd efter miljontals brutna löften.

jag är naiv, jag är blåögd.
Men utnyttja mig inte!
Jag ber dig, för en gångs skull.
Stå fast vid ditt ord!
Låt mig slippa hoppas efter någon som aldrig kommer att komma.
Lämna mig till att läka,
till att pussla ihop de bitarna du bröt isär.
Låt mig bara få chansen till att glömma allt det vackra runt om dig!

Men jag älskar dig,
har alltid gjort och kommer alltid att göra.
Du kommer alltid förbli den drömmen jag aldrig kunde få!

en rosenbuskes år.

Ett nytt år har föds,
vad det bär med sig i sin framtid
är det ingen som vet.

Ett stilla försök till att samla ihop tankarna från det år som gått.
Året har lunkat sin stilla takt framåt.
Det har varit många stunder av glädje och lycka.
Men även många dystra och ledsna stunder.

Ett år där jag har kunnat växa,
mött nya människor, som vissa nästlat sig in i mitt hjärta.
Men några möten som lett till ett farväl.
Vänskaper som bildats, förändrats och blommat upp.

Ett år som alltid kommer betyda mycket för mig!
2010 var näringens år!
Näring till mig, så jag kunde växa mig stark!

januari var en månad som var fylld av mörker, men mitt i mörkret fanns det ljus.
En väninna från förr, stöttade under svaga dagar.
Dock lede vår vänskap oss allt närmre branten.
Mr J spökade i bakgrunden, en blandning av sorg och lycka.
Även den relationen ledde till ett avslut.

Februari kom, och hoppet där med.
Sakta med säkert lades pusslet av mitt liv samman.
En främling, som kom att betyda mycket för mig, uppenbarade sig.
En flickaktig förälskelse tändes och vinterns mörker tycktes inte vara så mörkt längre.

Mars nästlade sig in och värmde upp min frusna kropp.
Mitt hjärta tinade och förälskelsen bytte skepnad till en känslofylld vänskap.
Trots kamper med ekonomi och förlorade vänskaper, höll denna nyfunna vänskap mig uppe.

April smekte över min kropp samtidigt som ett beslut om avhållsamhet och terapi togs.
Min kropp suktade och krävde beröring, men med vänners hjälp stod jag upprätt även här.

Maj, du sköna maj. Sommaren börjar visa sig, knoppar brister.
Men så även mitt hjärta. Mr. J spökar åter igen hos mig. Gamla känslor blossar upp, men även minnet av tidigare svek. Terapin är labil, så även jag. Då nattens stjärna föll, föll även jag.

Juni sommar och sol, men mörkt i mitt hjärta. Jag våndas och plågas. ekonomin är i botten, jag lika så. Men nyfunna vänner bekänner färg och för första gången på länge, känner jag samhörighet.

Juli semester och nytt jobb. Vinden vänder. Den mörka himlen klarnar och solens strålar når även mig. Åker på semester med en gäng av vänner, en otrolig resa som alltid finns i mitt hjärta.

Augusti kom som en nystart. Nytt jobb och nya kollegor och vänner. En fantastisk tid framför mig. Borta är ångesten över ekonomin och Mr J.
Mr J lovar guld och gröna skogar. Är jag naiv som går in i hans bubbla igen?
Fantastiska vänner runt mig, kan livet bli bättre än så här?

September kysser landskapet i alla höstens färger.
Jag ger dyrbara löften till Mr J, ja, jag är din tills framtiden skiljer oss åt.
skuldfri och borta ut fogdens register, lycklig och ovetande.
Sorg och mörker, då R. anmäls försvunnen, och hittas livlös.
Känslorna darrar, min verklighet rasar samman.

Oktober kommer som en örfil. Mr J informerar om ett farväl. Mitt hjärta pausas, andan hackar sig fram. Bland bomber och krig kommer han att vandra. Må Gud alltid vara vid din sida. Hösten slår om till en isande vinter. Jag är kall, kall i kroppen och i hjärtat. Mr J är frånvarande, jag ägnar min tid åt fest och vänner.

November isar sig kall och mängder av mjuk snö faller. Jag är lycklig, till freds med livet, men framför allt mig själv! Jag njuter av min ensamhet och tar var dag med en klackspark.

December sänker sin julfrid över mig. Kanske är detta det första året som jag funnit lugnet och friden av att fira jul. Vänner kommer, och vänner går.
Vänskaper förändras och ebbas ut.
Åter igen... på utsidan. Men mitt hjärta är varmt, jag lever och mår bra.

kommer minnet någonsin att blekna

Jag minns fortfarande.
Det du och jag delade.
Känslorna som dina ögon väckte i mig,
fjärilarna som förökade sig för var blick.
Hur skall jag kunna glömma?

Jag minns värmen utav dig,
din famn och dina kyssar.
då jag sluter mina ögon,
ser jag dig.
min näthinna är befläckad utav våra minnen.
Tankarna flyr, men saknaden stannar kvar.

Jag ser ditt namn, och andan tvekar att komma.
Då du talar till mig, bultar mitt hjärta hårt.

Jag minns så väl,
dina händer på min kropp.
dina trevande, men bestämda smekningar.
Minns hur du fick alla mina murar att rasa.

Jag vill släppa taget, och glömma.
Men var vrå i mitt hjärta påminner mig om oss.
jag vill besitta förmågan att se klart,
sudda bort minnet utav dig.

Men jag är rädd!
För just minnet av dig, håller mig uppe!