Aldrig perfekt...

... Men är så bra som jag kan vara.

Somliga dagar brister jag som människa,
Saknar kraften att vara kärleksfull och öm.
Dessa dagar är tålamodet på minus och irritationen som störst.

Vissa dagar är jag som min mamma,
Kall, avståndstagande och totalt värdelös!
Dessa dagarna vill jag bara försvinna,
Gå bort för att inte återkomma!

Vissa dagar är jag villig till att offra allt,
Ge upp och falla tillbaka!
Sluta kämpa och släppa taget.
Dessa dagar önskar jag, att jag var någon annan!

Önskar att jag var lyckligt uppväxt,
Utan utnyttjanden, utan misshandel, droger och svek!
Önskar att jag hade det, som alla andra erbjöds.

Vissa dagar sörjer jag,
Sörjer den barndom jag fick,
Gråter tårar av minnena och ber om att få glömma!

Men glömskan vägrar komma,
Känslan av dina händer på min kropp,
Kommer aldrig försvinna...

Jag kommer aldrig vara perfekt,
Jag kommer aldrig vara hel...
Men jag kan vara den jag är...
Trasig, sårad, rädd och instängd!

Uppehåll....!

Paus, tomrum som ekar.
En andning som panikartat går på automatik
Jag tänker,grubblar och förutspår.
Säg mig, stämmer min oro?!

Vissa nätter tvekar sömnen att komma,
Och dagarna har glömt sitt syfte.
Ett limbo mellan vaken och sömn,
När kommer kroppen att vakna.

En osäkerhet som råder,
En önskan om svar, bekräftelse och dina löfte .
Stilla min osäkerhet, tvätta bort oron
Kyss bort mina tårar och pussla ihop mitt hjärta!