Siarens tysta bön

Du vandrar fjärran från min famn,
där min längtan inte når dig.
Likt ett främmande land,
med ett himlavalv av gränser.

jag siar en framtid
där kroppar återförenas
där gränserna splittras och
och all min längtan blir besvarad.

Jag ser en tid av åtrå,
lust och begär
varma känslor som blossar upp
och hela stjärnhimlen i mina ögon.

men jag stillar mig,
knäböjer under månens sken
och ber tyst
om att siarens bön slår in.

Att jag en dag får vila i din famn,
få smeka din kind och
återigen kalla dig för min.

Att få åtrå dig,
öppet och verkligt
att få känna lukten av din hud
och känslan av din beröring.

Låt mig slippa våndas,
slippa känna saknaden efter din kropp.
Låt mig få kyssa dina läppar,
som om morgondagen inte fanns.

Jag väntar där du bad mig,
lever i saknaden och
andas genom minnet.

Det gör ont då tomma tårar faller

En längtan, så enorm.
likt ett begär, ett måste.
Min kropp saknar dina händer
mina andetag viskar ditt namn
och mina tankar är hos dig!

Tomhet, allt som finns kvar är enbart tomhet.
Platsen som du fyllde, är nu ett öppet sår.
ännu dröjer tiden tills du är tillbaka,
många är de ensamma nätterna
och de tomma dagarna.

Tiden dröjer sig kvar,
morgonen har flytt.
Kvar är enbart ett stillastående hunger.

Vem är jag utan dig?
Min bäste vän, livskamrat och hjärta.
Borta.

Jag blundar, men bilden av dig vägrar försvinna!
Minnet av vad vi delade, är etsat i mig.
en stor del av mig är saknad.

Kom tillbaka, kom hem!
Jag ber dig, Kom bara hem igen!