när det närmar sig nyår,
börjar min tankar vandra till tidigare år.
en blick tillbaka,
på hur det en gång var.
jag har firat nyår,
på alla tänkbara sätt.
har firat med familj och vänner,
men även ensam sittandes på en spårvagn och åkt ändhållplats till ändhållplats.
har firat på avdelning, behandlingshem och på rymmen.
jag har varit gäst,
och tagit emot gäster.
Jag lovade mig själv, att aldrig mer sitta ensam på nyår för två år sedan.
imorgon är det dags igen,
det förväntas vara fest,
en glädjens dag och en nystart.
Jag är inte ensam,
jag har mina barn och min pojkvän.
och eventuellt nån mer gäst.
Men stressen finns där,
känslan av att sitta ensam,
och ingen som kommer.
jag minns hur tung ensamheten var,
när klockan slog tolv, och jag stog ensam i fönstret och tittar på festen.
Hur jag ensam går över stan, och firar det nya året med en burgare på mc donalds.
I väntan på att vännerna ska fira klart med familjen, så jag kanske kan möta upp dem.
Jag minns fortfarande trapphusets kalla golv och den bitande kylan,
efter att fått spendera nyårsnatten sovande där.
Jag minns ljuden, tystnaden och ensamheten.
Jag minns de forna firanden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag ska fira själv, tror ja behöver de, inse att det inte är så farligt att vara ensam, att jag klarar mig själv, vad som en händer, vill jag veta att jag har mig själv iaf.
SvaraRadera