torsdag 29 november 2012

när världen plötsligt slutar snurra...

dagen är inte den samma, natten likaså. idag var första dagen jag orkade mig upp ur soffan, byta kläder och sätta på lite smink... kom till jobbet. Men åkte hem efter ett par timmar igen. Orken finns liksom inte där för att ta tag i livet igen. Jag vet att jag borde äta, sova, varva ner och plocka upp bitarna du lämnade efter dig. Men äta går inte, bara tanken på mat får mig illamående. detta medför än mer trötthet och svaghet. sova har jag knappt lyckats med sedan du gick. Korta stunder av vila, men vaknar av paniken i bröstet och tårarna som blöter ner min kudde. Att plocka ihop bitarna du lämnade efter dig, känns omöjligt. Jag vet att jag tids nog kommer ut ur detta med. Men min värld har slutat att snurra, solen på min himmel har gått i moln. en del av mig önskar att vi aldrig möttes, att åren som gått bara skulle raderas bort. Jag försökte radera bilder på dig, oss... men synen av dig på min skärm, fick mig att kräkas av saknad. Jag har förlorat en stor del av mig, förlorat mitt hjärta och min glädje. Folk frågar hur det är, jag svarar att allt är under kontroll, allt är Ok. För jag vet inte hur jag annars ska svara, hur ska jag kunna förklara att jag inte fungerar utan dig, att mitt liv tycks sakna mening utan dig i det. Hur förklarar jag sömnlösa nätter, ändlösa tårar och den ofantliga chock min kropp befinner sig i? Hur förklarar jag att mitt hjärta är krossat, och att våra minnen jagar mig. Att jag förlorat uppfattningen om vad som är verklighet och vad som är dröm. vem kommer nu att finnas hos mig, när mörkret skrämmer, när sömnen tvekar och vem kommer kyssa mig god natt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar