Du vandrar fjärran från min famn,
där min längtan inte når dig.
Likt ett främmande land,
med ett himlavalv av gränser.
jag siar en framtid
där kroppar återförenas
där gränserna splittras och
och all min längtan blir besvarad.
Jag ser en tid av åtrå,
lust och begär
varma känslor som blossar upp
och hela stjärnhimlen i mina ögon.
men jag stillar mig,
knäböjer under månens sken
och ber tyst
om att siarens bön slår in.
Att jag en dag får vila i din famn,
få smeka din kind och
återigen kalla dig för min.
Att få åtrå dig,
öppet och verkligt
att få känna lukten av din hud
och känslan av din beröring.
Låt mig slippa våndas,
slippa känna saknaden efter din kropp.
Låt mig få kyssa dina läppar,
som om morgondagen inte fanns.
Jag väntar där du bad mig,
lever i saknaden och
andas genom minnet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar