I edens lustgård ljuder en vemodig hymn,
spelad på en ebony färgad harpa.
Lugnet som en gång fanns,
blev utbytt mot en molande oro.
Oron om framtiden, nutiden och dåtiden.
Vem planterade törne i paradiset?
Barnet i mig planterar gamla taggar,
gammalt törne som fortfarande smärtar.
En osäkerhet och rädsla som bankar innanför bröstet.
Jag, ett vuxet barn,
tar mina dagliga strider
försöker bära huvudet högt.
Men ibland segrar livet!
Ikväll är en sådan kväll!
Jag vill fly, rädda det som räddas kan!
Ta mina ord tillbaka,
bära törnet jag en gång sådde.
Säg mig, är det redan för sent?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar