lördag 3 april 2010

Du som kallas moder

Jag såg dig idag,
en glimt av den du brukade bara.
Den som en gång levde, andades och älskade.

Den personen jag gråtit, ropat och längtat efter i åratal.
Likt en skugga som smeker marken, smekte du genom dig själv.
Jag såg hoppet och livet men även tveksamheten och rädslan!

Du som en gång födde mig och närde mig vid din barm,
är borta.
Fullt levandes, men ändå död.
Förlorad in i dig själv och förgörande minnen.
Men idag,
fick jag se dig.
En sista gång, ett sista minne av den jag en gång kallade för moder!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar