Nattens timmar är passerade, glidit över till gryning och morgon. För att sedan byta skepnad till en grå, snöflingsyrande lunchtid. Mina ögon har dock inte fått någon vila. En mors vakande över en sjuk son, springandes med byten av sänglinne och nattsärkar, kan enklast förklaras genom ett ord. Vinter kräksjuka.
Tvagande och städande förvandlas sakta hemmet igen till en beboelig plats.
Gårdagens besök på hospitalet resulterade i diagnoser om järnbrist, lågt blodtryck och blodvärden låga som ny klippt gräs. Vila blev läkarens ordination, men vart finner man tiden till att vila som ensam mor?
Dagen ägnas åt kampen emot blodvärdet, järnrik mat och kosttillskott. En stilla önskan om att detta kommer att skänka mig den ork jag behöver.
Ute yr snöflingorna, bäddar in hela berget i ett vitt ludd av lugn. Dock når inte lugnet Mr J. Snöflingorna yr omkring honom. Hans röda springare arbetar sig svettig, den brand gula rustningen fläckas av modd och omkullvälta traktorer. Tidsbristen präglar oss, vi lever i tanken. Tanken på framtiden och planeringarna inför mötet. Mitt hjärta hungrar efter honom!
En brevduva flög in via mitt fönster igår med ett meddelande. Ett livstecken, ett bevis på ömhet!
Jag lever och andas, genom kärleken från Mr J. Min önskan är uppfylld, jag är madonnan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar